Jag vet, jag skriver ingenting här (om nu någon ens läser?)... För tillfället hatar jag den här bloggen. Får inga bilder hit, inte ens en header. Så jag bojkottar den för tillfället. Stay with me, så kanske jag tar tag i saken snart! :)

Trevligt veckoslut!

För en dryg vecka sen inledde jag träningssäsongen på riktigt, och det med att göra en kroppsanalys. En sån analys där man ställer sig på en "våg" som scannar kroppen och skriver ut ett kvitto med alla mer eller mindre viktiga värden på vad kroppen består av. Jag vet inte om jag tycker det är trovärdigt eller bara en skräpmetod, men det kan ju inte skada att göra en i alla fall, tänkte jag då.

Så jag ställde mig på vågen med ett självsäkert flin, och kände mig ganska säker på att resultaten skulle vara ganska så goda. efter en stund spottade maskinen ut kvittot med mina resultat. Kvinnan som läste upp mina värden rynkade lite på näsan och tyckte nog att jag hade en del förbättringar att göra. T.ex. borde jag gå ner fem kilo för att uppnå min idealvikt. FEM KILO! Jag har inte vägt så lite sen jag gick typ på åttonde klass i högstadiet. Dessutom kan det ju nämnas att jag gått ner fem kilo under de senaste månaderna, så det betyder ju att jag för ett halvt år sen vägde tio kilo för mycket! Höhh! Inte för att jag vill verka vara en allt för onormal kvinna som inte klagar på sin vikt, men jag anser mig inte vara överviktig. Faktiskt inte! Dumma test.

Kvinnan gick vidare i resultaten och kom till min metaboliska ålder, dvs. vilken ålder kroppen har om man ser på hur den är sammansatt (fettprocent, benmassa, muskelmassa, vätskeprocent m.m.). Jag trodde jag skulle falla på röven då jag fick höra åldern. 37! Trettio-fu**ing-sju!!! Tolv år äldre än min riktiga ålder. WTF? Sen kom hon ännu och påstod att jag dricker allt för lite, vilket ju bara inte kan vara sant. Jag dricker litervis med vatten varje dag. Det finns knappast någon i min närhet som missat att jag går runt med min blåa vattenflaska konstant.

Okej, nu måste jag ju då inflika att de här resultaten kan vara aningen förvrängda eftersom jag tränat föra analysen, vilket ju drar ner vätskeprocenten och alltså ökar t.ex. fettprocenten och gör att resultaten inte blir riktigt korrekta. Men ändå! Analyskvinnan påstod ändå att värdena kunde ses som riktgivande. Så jag kan alltså  konstatera  att jag är överviktig, dricker för lite vatten och har en metabolisk ålder på 37. Pahh!

Jag tar nog analysen med en nypa salt, men visst gav det ju lite extra motivation till att börja leva ett hälsosammare liv. Dessutom har jag och kämppisen (som också gjorde analysen) startat en tävling om vem som sänker sin metaboliska ålder med flest år under en månads tid. Vi har fortfarande inte kommit fram till vad vinnaren ska få som pris, så kom gärna med förslag! :)

Efter en tung och ganska dyster höst har livet nu gjort en fullständig u-sväng. Allt går bara så himla bra nu! Helt otroligt hur allt kan förändras så snabbt och hur "flowet" bara verkar fortsätta. Jag vet inte riktigt om jag ska börja vara ängslig för vilken törn som väntar bakom hörnet, eller om jag bara ska njuta av stunden och frossa i min egen lycka. Jag tror jag väljer det senare alternativet och fortsätter alltså gå omkring med ett fånigt flin på läpparna. Det börjar väl ändå vara min tur nu!

Det farliga med julhelger är att det finns så mycket choklad överallt. Hemma finns det choklad som tomten hämtat, på kansliet på jobb finns det mängder av choklad och under hembesöken blir man dränkt i choklad som alla gamlingarna slänger omkring sig samtidigt som dom säger "ta nu lite så du orkar med arbetsdagen".

Jag är inte direkt en person som tackar nej då det bjuds på choko, så man kan  nog lugnt säga att jag klämt i mig ett par kilo under den här julen... Men nu får det börja räcka till! Min kvot är fylld för det här året, och för en god bit in på nästa år också. Här hemma ska jag försöka lindra abstinensen med att knapra på lite reissumies, men hur sjutton ska jag göra på jobbet? Fast i och för dig (snilleblixt!) så jobbar jag ju bara en dag till för den här gången, så kanske det inte skadar att klämma i sig lite till då. Men sen är det stopp! Så desså!

Om du tycker det är tråkigt att plocka ner pyntet från julgranen efter jul så har jag lösningen på problemet! Skaffa dig en bunt med katter! Resten sköter sig själv. På bara några sekunder fixar katterna så att granen nästan helt och hållet är utan pynt och färdig att slänga ut. Lättast fixar de det genom att klättra i granen och fälla den i golvet, och ifall matte då ännu envisas med att lyfta upp den igen så gör de det en gång till. Mycket effektivt! Dessutom kan de duktigaste katterna ha druckit upp granens vatten och gjort att den därmed barrar en hel del, vilket i sin tur leder till att den efter att ha fallit i golvet en gång tappat nästan alla barr. Perfekt, för då barrar den ju inte på vägen då du bär ut den!

Härligt med katter! Någon som vill låna mina?

Och så är vi då framme vid lucka nummer 24 (dock en dag för sent eftersom jag försökte undvika internet på julafton).

"Jag har önskat och fått en elektrisk tandborste i julklapp. Brrrrrr, nu borstar vi som aldrig förr och tänderna skiner. Karius och Baktus kan vinka hejdå!"

Det var det med min hälsofrämjande julkalender. God fortsättning på julhelgen!

Julskinkan är klar (japp jag har lagat själv under åtta svettiga timmar, eller åtminstone var det svettigt för skinkan), huset är städat och julklapparna packade. Granen är klädd, ljusen är tända och bastun väntar på att få besök. I köksspisen sprakar brasan för fullt och glöggen väntar på att drickas. När man inget gör på förhand kan man få just så här mycket jul koncentrerad till en enda dag. Perfekt!

Aj jo, julafton är ju först imorgon... Måste väl spara lite fiilis tills dess då också.

Lucka 23:
"Tro mig, jag har gjort en hälsofrämjande sak idag. Men det är hemligt!" :)

Dagens duktighetspoäng:
Läs första stycket i detta inlägg!

Okej, så till dagens lucköppning:
"Jag har skaffat mig en spikmatta + spikkudde och ska försöka använda dem varje dag under jullovet för att se om något stort kommer att hända" ;)

Dagens klapp på axeln får jag för att jag nu har handlat alla julklappar. Bara att starta upp tomteverkstad imorgon så man får dem packade också. Och allt detta bara för att få byta dem med någon och sedan slits allt papper av igen. Nog är det lustigt det här med julen egentligen.

Under de senaste dagarna har jag gjort absolut ingenting och knappt varit utanför dörren. Eller klart jag har gjort en hel del saker, men det känns inte riktigt som att göra något när man inte rusar omkring från plats till plats, från möte till möte och när man inte träffar typ tusen människor per dag. Det blir ju en liten kontrast om man jämför den här veckan med den förra...

Men ganska skönt är det egentligen. Att sova halva dygnet (okej, inatt sov jag faktiskt bara nio timmar), gå klädd i pyjamas halva dagen och inte ens behöva fundera på att klä sig representativt eller sminka sig. Det är ganska skönt, som omväxling. Men inte skulle jag klara av det hur länge som helst inte. Därför är det skönt att julhelgen närmar sig så man får komma ut och träffa lite folk mellan varven. Dessutom ser det ut att bära av till Vasa lite tidigare än jag trodde efter helgerna eftersom jag igår fick en kallelse till arbetsintervju där. Får se vad det blir av det. Spännande tider!

Idag blev jag via facebook upplyst om att det är ett halvt år kvar till midsommar. Eller egentligen är det först på julafton det är ett halvt år kvar, om man ser på datumet. Midsommarafton kommer nämligen att infalla den 24.6. nästa år. Vad jag vet kommer det då att vara exakt sex år sedan midsommarafton inföll på just det datumet. Varför vet jag det här? Jo, för att datumet 24.6.2005 står skrivet i den ring jag bär på vänstra handens ringfinger! ;)

Sa jag just att det blir sex år sedan 24.6.2005?!!! VART RINNER TIDEN IVÄG EGENTLIGEN?!

Nåja, med risk för att börja låta allt för mycket som en gammal och isolerad stugkvinna avslutar jag den tanken här.

Dagens lucka får bli till lite senare idag. Jag tror jag behöver komma ut lite för att komma på nåt hälsofrämjande.